Världen är inte blå

Det finns lägen då man lätt dömer innan man egentligen vet. Då man tar en ståndpunkt och håller sig till den utan att egentligen kontrollera fakta. När man sedan blir överbevisad är det bara att ödmjukt backa. För ibland har man fel, faktiskt.

När Ebba von Sydow tog över VeckoRevyn blev jag totalt rosenrasande. Hon förstörde ju min favorittidning! Bara tog över den och förstörde den! Hur kan man göra så?! Dessutom visste jag att hon var hur snobbig som helst och trodde att hon var bäst i världen. Hon hade ju gjort om hela tidningen till en Ebba-tidning. Vem vill läsa om henne? Vem tror hon att hon är? Fy vilken hemsk människa, usch!

I torsdags ändrade jag uppfattning. Då stod där uppblåsta Ebba på scenen och berättade om hur hon hade tagit sig dit hon är idag. Och jag vek mig, och jag mjuknade. För Ebba var inte den där personen jag så fördomsfullt hade hatat, utan Ebba är vid 26 års ålder chefredaktör för en av Sveriges största tjejtidningar och sedan hon tog över tidningen har upplagan dubblerats. Hon har gjort allt det där som jag drömmer och strävar efter, hon är så driven och positiv. Hon har inte vikit sen, utan alltid tagit chansen, vågat ta steget. Hur många kan säga att de alltid har gjort det?

Ebba har inte kommit dit hon har kommit utan att tvingas välja bort saker på vägen. Hon erkände att hon i princip inte har några vänner, hon har inte tid att vårda vänskapen med den karriär hon har valt. Hon har inte tid att tveka eller att visa sig svag. Kanske saknar hon delar av livet då hon så envist har bitit sig fast i karriären. Men nog är hon mer än värd att se upp till.

Så därför ber jag om ursäkt till Ebba och erkänner att jag har felat. Du är inte den hatiska schablonbilden, utan en helt underbar förebild för tjejer med ditt engagemang och din viljestyrka. Men jag kommer nog aldrig lära mig förstå vissa av dina klädval.