Lata bajspåsemänniskor, eller?

Om du tillhör skaran som inte plockar upp efter din hund, skäms! Du skaffar djuret, då ser du också till att jag  slipper trampa i dess skit. Hur man som ägare kan strunta i att plocka upp efter sitt djur är något jag inte alls kan förstå, men det finns en fenomen som förbryllar mig ännu.

Hur tänker de som lämnar fulla bajspåsar på marken? Då har man redan tagit fram påsen ur fickan, stoppat ner handen i den, greppat tag om de fortfarande varma korvarna, vänt ut och in på påsen och knutit ihop. Den äckliga delen är alltså då avklarad, och man har städat upp efter sin best, hur svårt är det då att ta påsen till en papperskorg?

Rör det sig om en mer hänsynsfull grupp människor än de som lämnar korvarna vid trottoarkanten , samtidigt en grupp som fortfarande vill vara rebellisk och olydig? För genom att lägga avföringen i påsen så är den lättare att se, därmed lättare att undvika, och det blir svårare att smeta illaluktande före detta tarminnehåll över sina vita speakers. Samtidigt så vill de vara lite rebelliska, live their life on the wild side, vilket gör att de lämnar påsen som en liten trofé och går därifrån med ett lurigt leende på läpparna i vetskapen om att de har gjort något ?förbjudet?.

Eller så fick de helt enkelt plötslig och total kramp i bägge armarna och kunde därför inte bära påsen till soptunnan. Universums mysterium äro outgrundliga?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0