Förlåt Ebba!
Det finns lägen då man lätt dömer innan man egentligen vet. Då man tar en ståndpunkt och håller sig till den utan att egentligen kontrollera fakta. När man sedan blir överbevisad är det bara att ödmjukt backa. För ibland har man fel, faktiskt.
När Ebba von Sydow tog över VeckoRevyn blev jag totalt rosenrasande. Hon förstörde ju min favorittidning! Bara tog över den och förstörde den! Hur kan man göra så?! Dessutom visste jag att hon var hur snobbig som helst och trodde att hon var bäst i världen. Hon hade ju gjort om hela tidningen till en Ebba-tidning. Vem vill läsa om henne? Vem tror hon att hon är? Fy vilken hemsk människa, usch!
I torsdags ändrade jag uppfattning. Då stod där uppblåsta Ebba på scenen och berättade om hur hon hade tagit sig dit hon är idag. Och jag vek mig, och jag mjuknade. För Ebba var inte den där personen jag så fördomsfullt hade hatat, utan Ebba är vid 26 års ålder chefredaktör för en av Sveriges största tjejtidningar och sedan hon tog över tidningen har upplagan dubblerats. Hon har gjort allt det där som jag drömmer och strävar efter, hon är så driven och positiv. Hon har inte vikit sen, utan alltid tagit chansen, vågat ta steget. Hur många kan säga att de alltid har gjort det?
Ebba har inte kommit dit hon har kommit utan att tvingas välja bort saker på vägen. Hon erkände att hon i princip inte har några vänner, hon har inte tid att vårda vänskapen med den karriär hon har valt. Hon har inte tid att tveka eller att visa sig svag. Kanske saknar hon delar av livet då hon så envist har bitit sig fast i karriären. Men nog är hon mer än värd att se upp till.
Så därför ber jag om ursäkt till Ebba och erkänner att jag har felat. Du är inte den hatiska schablonbilden, utan en helt underbar förebild för tjejer med ditt engagemang och din viljestyrka. Men jag kommer nog aldrig lära mig förstå vissa av dina klädval.
När Ebba von Sydow tog över VeckoRevyn blev jag totalt rosenrasande. Hon förstörde ju min favorittidning! Bara tog över den och förstörde den! Hur kan man göra så?! Dessutom visste jag att hon var hur snobbig som helst och trodde att hon var bäst i världen. Hon hade ju gjort om hela tidningen till en Ebba-tidning. Vem vill läsa om henne? Vem tror hon att hon är? Fy vilken hemsk människa, usch!
I torsdags ändrade jag uppfattning. Då stod där uppblåsta Ebba på scenen och berättade om hur hon hade tagit sig dit hon är idag. Och jag vek mig, och jag mjuknade. För Ebba var inte den där personen jag så fördomsfullt hade hatat, utan Ebba är vid 26 års ålder chefredaktör för en av Sveriges största tjejtidningar och sedan hon tog över tidningen har upplagan dubblerats. Hon har gjort allt det där som jag drömmer och strävar efter, hon är så driven och positiv. Hon har inte vikit sen, utan alltid tagit chansen, vågat ta steget. Hur många kan säga att de alltid har gjort det?
Ebba har inte kommit dit hon har kommit utan att tvingas välja bort saker på vägen. Hon erkände att hon i princip inte har några vänner, hon har inte tid att vårda vänskapen med den karriär hon har valt. Hon har inte tid att tveka eller att visa sig svag. Kanske saknar hon delar av livet då hon så envist har bitit sig fast i karriären. Men nog är hon mer än värd att se upp till.
Så därför ber jag om ursäkt till Ebba och erkänner att jag har felat. Du är inte den hatiska schablonbilden, utan en helt underbar förebild för tjejer med ditt engagemang och din viljestyrka. Men jag kommer nog aldrig lära mig förstå vissa av dina klädval.
Alltid denna hysteri
Varje gång en kändis så mycket som petar på ett plagg från H&M blir det total hysteri. Det står folk som packade sillar utanför affärsdörrarna långt innan affärerna öppnar och så fort de kommer in i butiken beter de sig som gamar och bara tar alla klädesplagg som kommer i deras väg, struntsumma vilken storlek. Dessa säljs sedan för minst det dubbla priset på Internet. Varför blir det så här egentligen? Är det för att vi är så kändiskåta eller är det för att man ser chansen att få ett designat plagg till ett billigare pris? Kanske är det så enkelt som att vi är giriga varelser som älskar pengar och tar varje chans att bli rika som små troll?
Själv har jag aldrig riktigt förstått meningen med märkeskläder för att vara ärlig. Kanske för att min mamma uppfostrade mig med premissen att det är bättre att spendera en summa pengar på tre tröjor istället för en. Jag ser helt enkelt inte mening att spendera flera hundra, ibland flera tusen, mer på plagg bara för att se sitter ett litet märke på det. Jag är dessutom av den uppfattningen att många designers verkar göra sina plagg så fula som möjligt bara för att de kan och för att plaggen säljer ändå. Om man sedan påpekar för personen som har köpt plagget att man tycker att det är gräsligt fult då får man till svar: ?Men det är ju (name-dropping av märke)!?
Nu när Madonna släpper sin kollektion tillsammans med H&M kommer det väl antigen att bli samma hysteri som tidigare. Men jag kommer då inte att så där och banka på glasdörrarna för att få tag i en catsuit i silke i storlek XXXXS bara för att det är ?made by Madona?. Nope, jag kommer ligga där i min sköna säng, i min pyjamas från ett odesignat H&M och trivas alldeles, alldeles utmärkt.
Själv har jag aldrig riktigt förstått meningen med märkeskläder för att vara ärlig. Kanske för att min mamma uppfostrade mig med premissen att det är bättre att spendera en summa pengar på tre tröjor istället för en. Jag ser helt enkelt inte mening att spendera flera hundra, ibland flera tusen, mer på plagg bara för att se sitter ett litet märke på det. Jag är dessutom av den uppfattningen att många designers verkar göra sina plagg så fula som möjligt bara för att de kan och för att plaggen säljer ändå. Om man sedan påpekar för personen som har köpt plagget att man tycker att det är gräsligt fult då får man till svar: ?Men det är ju (name-dropping av märke)!?
Nu när Madonna släpper sin kollektion tillsammans med H&M kommer det väl antigen att bli samma hysteri som tidigare. Men jag kommer då inte att så där och banka på glasdörrarna för att få tag i en catsuit i silke i storlek XXXXS bara för att det är ?made by Madona?. Nope, jag kommer ligga där i min sköna säng, i min pyjamas från ett odesignat H&M och trivas alldeles, alldeles utmärkt.
